Nu har jag suttit och pluggat lite och ätit ostbågar.

Nu ska jag upp och ta en snabb dusch, för sen väntar CSI!

Och efter det blir det lite plugg igen.

Imorgon kanske jag är på bra humör, isf tackar vi min pojkvän för det!

Hur avslutade jag egentligen 2010?

Jo, jag gjorde det självklart med Mathias familj.

Svärmor fyllde 50 år, så hennes föräldrar bjöd på mat.

Så vi spenderade nyår där, lite annorlunda än vad man är van vid.

Men det var trevligt!

Jag måste skriva av mig.

Igår, när jag kom upp på mitt rum för att gå och lägga mig, så började jag nästan gråta. Sängen var tom. Den personen som jag älskar mest i hela världen, låg inte där. Det gör ont, ont att veta att han inte kommer att sova där på några dagar, kanske veckor. Men som tur är så träffar jag iaf honom på helger och får sova med honom då. Känslan att ha honom bredvid mig i sängen, är underbar. Att ha hans hand på min midja, den passar perfekt, värmer så skönt. Hans kropp emot min, helt underbart och med kläder på eller inte, det spelar inte så stor roll alltid.

Att vakna upp utom honom är hemskt. Och att veta att jag inte kommer att få träffa honom idag eller imorgon, det gör dagarna jobbiga. Jag är inte mitt riktiga jag utan honom. Jag är inte lika glad, ibland är jag inte ens glad. Det är svårt att sätta dit ett leende på läpparna.

Jag vet hur många vänner jag har förlort, mest på att jag tar min pojkvän i första hand.  Men han är den ända som kan få mig att må som bäst, inerst inne. Så är det nog för många. En pojkvän är något helt speciellt. Min pojkvän för mig är mer än min pojkvän. Han är min bästa vän. Vi har haft svåra tider, det finns nog många gånger som han har tänkt lämna mig. För det ena och det andra, men han älskar mig. Och jag älskar honom. Vi älskar varandra. För varje dag som går så bygger vi en framtid tillsammans, inte alltid med varandra. Vi har planer på framtiden, mest jag,  min pojkvän tycker antagligen att de låter okej, så han följer med på noterna. Vi har varit utomlands en gång, det var nu i början av detta året. Vi var utomlands i två veckor, helt själva, eller ja, tillsammans, bara han och jag.  det är verkligen något jag vill göra igen, fast med mer pengar.

Snart är det alla hjärtans dag, det är vår dag. Då har vi varit förlovade i 2 år. Och jag hoppas på en mysig dag eller om vi ska fira det på helgen, så hoppas jag att den blir underbar. Till sommaren sen så har vi varit ihop i 5 år. Vem trodde egenligen det? Tror det är många som tror att det kommer ta slut mellan oss, men 5 år? Njaa, för tillfället känns det inte som att det kommer ta slut, överhuvudtaget. Och det hoppas jag inte heller. Min pojkvän är någon jag vill leva med för alltid.