*Du sa fittjävel!?

*Jag sa inte fittjävel!?

*Du sa fittjävel!?

*Nej, jag sa att du kunde stoppa upp den...

*Jag kan anmäla dig.

*För vadå?

*Du slog mig på kepsen!

Sitter här hemma nu med min bebis.

Det är verkligen jätte jobbigt att behöva vara utan min pojkvän. Det är det jobbigaste som finns för mig, bara en minut utan honom och jag vill vara med honom. Vi är gjorda för varandra och han är mer än perfekt för mig.

De som heter vänner, det är de som alltid säger att de finns och så vidare. För mig är det något man bara säger, men varför? Jag kan inte påstå att det finns så många som verkligen finns där för en och hör av sig. Antagligen finns det säkert de som tänker, men hon själv hör ju inte av sig, konstigt? Det kan finnas andledningar till det.

Nu är det dags gå upp och läsa lite   . Ska upp och jobba imorgon och kommer antagligen vara död när jag ska gå upp. Det är min pojkväns fel!

(Vi är helt ofixade, det syns nog ganska tydligt.)

Snart ska min pojkvän köra mig till tåget.

Har precis ätit lite glass och jordgubbar.

Om några timmar ska jag hem och det ser jag verkligen inte fram emot.

Imorgon ska jag klippa mig.

Sedan vad som händer resten av veckan vet jag inte.

Kanske åka in till stan och kolla efter sommarkläder?