Nu är jag hemma från Mathias.

Det blev lite si och så med att komma hem.

Först gick det inte att få ut min tågbiljett, men när min älskade pojkvän pratade med någon som jobbade på tåget så fixade det sig.

Sedan fick jag vänta i 20 minuter på att bli upphämtade, fast att Sanne och pappa var där. Men vi såg inte varandra. Det är därför mobilen är en bra sak att ha. Man känner sig ganska handikappad utan den.

När vi hittade varandra så skulle vi hem till min moster för att hämta min lillebror, sen fick vi lite mat också.

Skönt att jag har sovmorgon iaf, inte så jätte länge, men bättre än inget.